Tidsresa åtta år tillbaka…

Idag var jag på min gamla arbetsplats på Ungdomsmottagningen i Alingsås. Så mycket jag har lärt där och när jag tittar tillbaka på den tiden känner jag mig priviligierad som har fått möjlighet att utvecklas i en sådan miljö.

Blog ImageEtt fint gammalt hus från 1908 tror jag. Här har jag många goda minnen.

Blog Image

Mitt gamla arbetsrum. Vilken arbetsmiljö! Det var inte bara lätt att sluta arbeta där, men ibland behöver man nya utmaningar i livet och det har jag fått. Mycket bra det med.

Anledningen till dagens besök var förberedelser inför ett studiebesök från Vitryssland, Minsk närmare bestämt. Svenska Kyrkan har ordnat för en grupp socialpedagoger, dramapedagoger, psykologer och socialarbetare som har startat en mottagning för unga kvinnor 16-20 år.
Gemensamt för de unga kvinnorna är en uppväxt på barnhem och där många sedan hamnar i prostitution, missbruk och oönskade graviditeter. Frågan är då: hur gör man i Sverige när det gäller preventivt arbete?

Hur gjorde man i Sverige för 100 år sedan när barnhem var en realitet även här, där prostitution var straffbart för den som sålde sex, där aborter var illegala och kvinnor som gick till en abortör riskerade att, efter att betalat för sig, bli våldtagna och sedan få aborten gjord. Det var inte bara den som utförde aborten som riskerade straff utan även kvinnan som genomgick en abort. I slutet av 1800-talet kom kvinnor in till Allmänna BB i Stockholm med svåra infektioner efter illegala aborter. En del dog. Vi hade inte antibiotika på den tiden och aseptik var inte lika utbrett som idag. Detta är ruskigt men än ruskigare är att flera av de kvinnor som dog inte ens var gravida! De hade genomgått ”aborten” i tron att de var gravida. Man förstår vilken skam och skuld det måste ha varit för kvinnorna den gången.

Min egen biologiska mormor var en av de kvinnor som blev gravid utan att vara gift, min mamma var ett så kallat oäkta barn (vad är man då – en alien? till skillnad från de s.k. ”äkta” barnen) och blev genast bortadopterad. Nu har det varit tur att mamma kom till en god familj som längtade hett efter ett barn och mamma har fått all den kärlek ett barn kan önska sig men ändå…

Jämställdheten har kommit en bra bit på väg om man jämför med för hundra år sedan, men än har vi långt kvar innan kvinnor och män i allmänhet är jämställda. Ta det här med föräldraledighet. Män tar ut 20 % av dagarna. Det är inte bara männens ”fel” utan är ett strukturellt problem där män som tar ut ledighet blir ”straffade” och inte kan klättra på karriärstegen lika fort som andra män. Läs gärna Jämo:s artikel. Typ som kvinnor alltid har blivit. Varför skulle vi annars ligga efter i löneutveckling?

Blog Image

Ovanstående bild är från Epidemiologiskt Centrums skrift Reproduktiv hälsa i ett folkhälsoperspektiv från 2005 och det är ju tydligt vem som är mest hemma varesig det är vanlig barnledighet eller vård av sjukt barn.

Men det handlar också om kvinnorna själva där många inte vill låta mannen få lov att vara hemma. Det vill de själva vara. Vi har en mycket generös föräldraledighet i Sverige och personligen tycker jag att vi skall lagstifta om att dela föräldraledigheten mellan föräldrarna.

Radikalt? Tror inte det. För snart 30 år sedan stod jag med min förstfödde i en bärsele på magen 8 mars, internationella kvinnodagen, och sjöng om jämställdhet och trodde på en bättre värld när sonen skulle bli vuxen. I dagarna får han sitt första barn och han kommer att vara föräldraledig, kanske för att hans pappa var hemma mycket med barnen. Det är så självklart för honom, men enligt ovanstående statistik är det inte något självklart för alla pappor.