Blog Image

Din Barnmorska

Barnmorskeri

Från en barnmorskas perspektiv om
Sex & samlevnad
Graviditet & födande
Amning & familjeliv
Preventivmedel & ofruktsamhet
Infektioner & hälsa
Vaccinationer
Klimakterium

Nytt i november

Barnmorskeri Posted on ons, november 05, 2008 12:38:58

Nya goda tider stundar inom
förlossningsvården! Två saker har beslutats under oktober:


För det första
har det nu kommit rekommendationer från SFOG (Svensk Förening för Obstetrik
och Gynekologi) och Svenska Barnmorskeförbundet. Det gäller tidig avnavling.

Under en period har man klampat (klämt åt) navelsträngen omedelbart efter
framfödandet, innan barnet dragit sitt första andetag. Detta har utförts i tron
att man minskar risken för gulsot (neonatal ikterus) och underlättar för barnet
att etablera sin andning.

När jag hörde om ”klampning av navelsträngen” för första gången för
något år sedan, när jag ännu arbetade som adjunkt på barnmorskeprogrammet, så
trodde jag inte mina öron. Jag associerade till att man lika gärna kunde ta
stryptag på barnet (hårda ord) eftersom en oklampad navelsträng fortsätter att
syresätta barnet så länge det finns pulsationer i navelsträngen. Det innebär
att medan barnet etablerar sin egen andning får den hjälp på traven med syre
från mamman.

Vad jag inte visste då var att barnet även berövas viktiga stamceller och en
blodvolym som motsvarar om en vuxen förlorade 1,5-2 liter. (För den som inte
känner till det, så har en vuxen 70 kilosperson ca 5 liter, vilket innebär att
1.5 liter
är en tredjedel av blodvolymen. Jämför detta med att en blodgivare lämnar 0,45 liter. OBS att en
gravid kvinna vid slutet av graviditeten har ökat sin blodvolym med 1-2 liter och att normal
blödning i samband med födseln är < 1 liter.) Läs mer om de nya rekommendationerna
i Läkartidningens
senaste nummer
.

Blog ImageBilden är hämtad ur Childbearing. The Classic series, illustrerad av Jan Ruby Baird

För det andra
skall vi nu på förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg göra ett försök att
aldrig lämna en kvinna under pågående födsel om modermunnen är öppen >6 cm. Om inte kvinnan vill
själv, naturligtvis. Detta gäller såväl förstföderskor som omföderskor. Det här
gäller från 1 november och skall utvärderas. Det är jättegoda nyheter för
mycket forskning stödjer vikten av en stödpersons närvaro hos den födande
kvinnan för ett bättre förlossningsutfall.

Hur det går att genomföra i verkligheten är nästa fråga. Ibland är det helt enkelt
för mycket att göra på avdelningen och hur gärna man än vill, kan man inte vara
på två ställen samtidigt. Men närvaro behöver inte bara vara av barnmorska utan
även undersköterskor eller barnmorskestudenter. Ja, det skall bli intressant
att se hur detta faller ut.

Blog Image Illustratör som ovan

Kulturtolksdoulaprojektet
Under oktober har jag medverkat i utbildningen av kulturtolksdoulorna vid flera
tillfällen. Det har varit mycket spännande och snart är de klara att komma ut
på sina första uppdrag. Jag hoppas och tror att de kommer att vara ett gott
stöd till föderskorna.

Igår hade vi rollspel. Det var så intressant att se att genom att dramatisera
olika frågeställningar fick vi alla en ny förståelse för hur olika situationer
kan upplevas och hanteras. Ett av spelen gällde hur man kan hantera en
situation där föderskan har ont men tycker att hon klarar av värkarna bra,
doulan tycker att situationen är under kontroll och men säger att barnmorskan får göra den bedömningen. Men pappan tycker väldigt synd
om sin partner och insisterar på att hon skall ha en ryggbedövning. När rollspelet
var över och vi analyserade spelet, berättade den som spelat pappan att hon
kände sig så utanför! Precis som pappor nog gör emellanåt på förlossningen.
Medan andra känner sig väldigt delaktiga.

En katalog över de olika doulorna skall distribueras på bl a barnmorskemottagningarna i Göteborgsregionen och dessutom på födelsehusets hemsida. Visst är det fantastiskt?

Om du som läser detta skulle vilja komma i kontakt med dessa kulturtolksdoulor, kan du nå dem på födelsehusets länk.

Arbetet på förlossningen
kan jag ju inte berätta om i detalj av sekretesskäl. Men företeelser: Så
underbart det är att få vara med vid en födsel där kvinnan mellan krystvärkarna
skrattar och kysser sin man, gång på gång och barnet föds pigg och alert.

Eller: en kvinna som känner sig orolig för hur hon skall klara att föda,
faktiskt klarar detta fantastiskt bra, känner sig stärkt och på egna ben och i
egna armar stolt bär in sitt barn på BB, medan pappan släpar på alla väskor och
kläder.

Den närhet och ömhet som finns mellan många par berör mig djupt. Alla lever inte
i den livssituationen, det kan se så olika ut och vi alla har lättare eller
mindre lätt att lämna ut vårt känsloliv för andra. Men när jag bevittnar ömhet
och innerlighet blir jag så varm inombords.


Kursen i födselsförberedelse
har startat och det kändes väldigt lyckat. En reporter från Alingsås Tidning
gjorde ett kul
reportage
vilket jag fått en del uppmärksamhet av. Det var generöst av
föräldrarna att ställa upp på bild i tidningen och jag hoppas de får god
användning av kursen när barnen föds.

Nästa kurstillfälle är 17-18-19 november, och sedan har jag ett par i december
och januari.

Blog Image

Födelsehusets
filmvisning, Orgasmic Birth

den andra november, dvs i söndags, var intressant. Debra Pascali-Bonaro som är
filmens regissör och producent, var på plats och höll först en workshop. Många
gravida fanns i publiken, övriga var främst doulor och barnmorskor. Tyvärr kom
inte så många som man hade hoppats, men diskussionerna blev bra ändå.

En filmtrailer kan ses på youtube om du klickar här!

Födelsehuset hade beställt hem DVD-upplagor av filmen som alla fick en rykande
åtgång och skulle du vara intresserad att köpa en går det bra att göra det via Födelsehusets
hemsida.

Vid nästa kurs i födselsförberedelse som jag skall hålla kommer jag att visa
valda delar (eftersom jag var en av de som roffade åt mig en film innan de tog
slut!).

Under månaden har jag snitsat till förra årets flyer för Födelsehuset, vilken du kan ladda ner här:


Studiecirkeln för barnmorskor intresserade av hemförlossning

är i full gång. Vi har nu träffats fyra gånger och har fyra kvar. Vi är nu tio
deltagare vilket är bättre än jag vågat hoppas på. Första gången var det ju Åsa
som berättade om sin magisteruppsats Rätt,
Riktigt och Renligt
. Den behandlar villkoren för barnmorskor för hundra år
sedan. Barnmorskor ansågs inte kunna tänka själva och utrustades med en liten
bok som enkelt kunde bäras i förklädesfickan där instruktioner fanns för alla
tillfällen.

Ungefär som idag.

På förlossningen bär många barnmorskor en liten folder i sin ficka om hur att
tolka STAN-kurvan. (STAN är en slags CTG-övervakning av det ofödda barnet som
även analyserar foster-EKG. Denna metod anses överlägsen den CTG som använts
sedan slutet av 1970-talet i Sverige.) Att STAN-metoden nu är utvecklad under
omständigheter som misstänks för forskningsfusk och att granskningen av metoden
visade att tre barn hade dött och fem troligen drabbats av allvarliga
hjärnskador på grund av missbedömningar med STAN mellan 2003 och 2006, är en
annan sak.

Blog Image

Kan inte låta bli att fundera på vad vi drar för konsekvenser av olika
händelser inom förlossningsvården. Vi har inte alls slutat använda STAN trots
att belägg nu finns för att metoden inte är helt tillförlitlig.

Däremot har man dragit vittgående konsekvenser för huruvida födsel i vatten
skall vara möjligt eller ej i detta land efter en
tragisk händelse
1993. Då dog ett barn ett par dygn efter att det föddes i
vatten. En oväntad syrebrist hade gjort att barnet dragit efter andan medan det
ännu var under vatten. En liknande situation är inte beskriven i litteraturen
men här drar vi konsekvensen att man inte skall föda i vatten.

Vad föräldrar inte alltid känner till är att man som födande faktiskt själv har
väldigt mycket att säga till om. Hälso- och sjukvårdslagens andra paragraf
lyder:

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt

1. vara av god kvalitet med god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lättillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,

5. tillgodose patientens behov av kontinuetet och säkerhet i vården.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Om barnmorskan har informerat om kända för- och
nackdelar med en metod och kvinnan gör ett val utifrån det, så är det bara att
vara följsam till kvinnans val och notera det i journalen.
Blog ImageMen.

Kvinnor i aktivt förlossningsarbete befinner sig som regel inte i en situation
där det är möjligt att argumentera, för värkarna tar all uppmärksamhet. Kanske
är det så att med mer respekt för kvinnors egna önskemål och att vara öppen för
det, kan vi minska andelen förlossningsrädda. Halldorsdottir &
Karlsdottir
visar vikten av kvinnans känsla av medbestämmande för att hon
skall ha en god förlossningsupplevelse.

Till helgen skall jag till Köpenhamn och se mitt lilla barnbarn och hennes
föräldrar. Det är sannerligen en gåva med barn och barnbarn!

Blog Image



Äntligen farmor!

Barnmorskeri Posted on ons, oktober 01, 2008 17:17:59

I söndags kväll föddes lilla Sofia på Hvidovre Hospital i Köpenhamn. Det var en stor upplevelse i livet när Markus, min äldste son, ringde och berättade att Hanna hade fött. Tilldragelsen skedde i vatten vilket inte är så ovanligt i Danmark, men ganska sällsynt i Sverige. Det är ett litet mirakel varje gång ett barn föds. När det dessutom är ett friskt barn känner man sig extra tacksam. Blog Image
Här ses min son och min sondotter, mitt första lilla barnbarn, Sofia!

Den 15 september startade jag mitt arbete på förlossningsavdelningen på Östra sjukhuset. Jag har nu gått två veckors inskolning och det har varit så roligt och lärorikt. Jag känner mig berörd av mina upplevelser och så glad att åter vistas i denna miljö. Under dessa veckor har jag fått hjälpa fyra barn till världen samt varit med på ett planerat kejsarsnitt.

Att vara med som stöd och support, kunna konstatera att förlossningen går normalt framåt och peppa föräldrarna är väldigt meningsfullt. I kväll skall jag börja vaka. Det blir lite fler sammanhållna timmar åt gången och större chans att vara med om att ett litet barn kommer till världen. Nu håller jag tummarna att det skall gå bra att sova på dagen, men det tror jag. Förr i världen när jag vakade och hade småbarn hemma var det ofta svårt att sova och jag kände mig desperat ibland. Nu finns inget som stör så jag har gott hopp!

I förrgår var också en rolig dag. Jag hade hand om ett studiebesök från Minsk, Vitryssland. Det var personal från Healthy Choice, ett supportställe för barn och ungdomar som vuxit upp på barnhem. Svenska kyrkan (bland andra) stödjer denna NGO (non-government organization) och har haft utbyte med dem i flera omgångar. Under detta utbyte som varar en vecka, besöker de RFSU och Ungdomsmottagningen i Alingsås. Mitt uppdrag var att berätta om hur ungdomsmottagningar utvecklats i Sverige och hur man arbetar. Men jag fick också se film om hur man arbetar på Healthy Choice. Du kan läsa mer om det här.

I torsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln för barnmorskor intresserade av hemförlossning. Vid detta tillfälle kom en förälder och berättade varför hon och hennes man gjort valet att föda hemma. Ursprungligen ville de bara ha kunskap om vilken barnmorska som skulle vara med när de födde. Någon egentlig önskan att föda hemma fanns inte från början. När det sedan uppdagades att det inte är barnmorskan från mödravården som man har till sin förlossning, så var det möjligheten att föda hemma som återstod som alternativ. Det är väldigt intressant att ta del av olika anledningar till att människor gör detta val. Jag ser fram emot den dag då vi kan erbjuda de kvinnor som så önskar, att få känna den barnmorska som är med vid födseln, även vid vanlig konventionell förlossningsvård. När det går att lösa i Danmark och Nederländerna, England och annorstädes – varför är det så svårt att genomföra här i Sverige?

Samtidigt kan jag konstatera att det finns forskning som INTE stödjer kontinuitet i vårdkedjan. I den engelska sammanställningen Intrapartum Care ges följande rekommendation:

Team midwifery (defined as a group of midwives providing care and taking shared responsibility for a group of women from the antenatal, through intrapartum to the postnatal period) is not recommended.

Anledningen är att man sett att personal, särskilt när de arbetar på sjukhus, har högre andel av utbrändhet, när man arbetar på detta vis. Man har inte heller kunnat bevisa att detta skulle vara mer kostnadseffektivt än konventionellt omhändertagande. Däremot ger man följande råd när det gäller framtida forskning:

Studies are needed that investigate the components affecting a woman’s satisfaction with her birth experience, including her emotional and psychological wellbeing. A robust method of assessing a woman’s satisfaction is also needed.
There should be studies carried out to investigate the effects of caseload midwifery (defined as one midwife providing care and taking responsibility for a group of women from the antenatal, through intrapartum to the postnatal period) on women, babies and healthcare professionals, including cost-effectiveness and long-term outcomes.

Ja, vi kan bara se fram mot mer forskning inom detta område.



Långt ord: kulturtolksdoulaprojekt

Barnmorskeri Posted on ons, september 10, 2008 21:46:15

Idag har jag och Bodil intervjuat fem kvinnor som vill delta i en utbildning till doula, alltså en stödkvinna som är med vid en födsel, mer som vän än professionell men med särskild utbildning och som är känd för den födande i förväg.

Bodil har sökt pengar, och fått, till ett projekt där kvinnor med utländsk bakgrund men väl hemmastadda i det svenska språket och samhället skall utbildas till doulor. Syftet är att de skall kunna bistå sina medsystrar från samma språkgrupp när de skall föda. Initialt gäller det födande kvinnor med särskild utsatthet, t ex ensamstående, som inte kan svenska, nyanlända till Sverige eller liknande.

Fem kvinnor träffade vi idag, alla mycket kompetenta och trevliga. Det här kommer att bli ett riktigt bra projekt tror jag! I morgon skall vi intervjua en grupp till och nästa vecka ytterligare några. Vecka 41 startar kursen och håller på i fem veckor. Från december till juni kommer de att göra praktik vilket innebär att vara med tre kvinnor före förlossning på mödravård samt under förlossning. Handledning ingår och hela projketet skall sedan utvärderas.

Väl hemma har jag förberett inför studiecirkeln för barnmorskor intresserade av hemförlossning. Den startar imorgon kväll i Alingsås och ca 10 barnmorskor har anmält intresse. Detta skall bli så roligt och det kommer många intressanta och kunniga föreläsare under kursens gång. Vi hoppas på att nå koncensus kring vilka riktlinjer vi bör följa när vi bistår kvinnor som vill föda hemma. Sedan är det inte alls säkert att alla dessa barnmorskor kommer att arbeta med hemförlossningar. men det är i allafall bra att många är med och är intresserade!

Så här ser innehållet i kursen ut:



Kärt återseende & patienter

Barnmorskeri Posted on tis, september 09, 2008 21:35:30

Igår måndag sammanstrålade jag med Sofia som jag inte träffat på åtta, nio år. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men ändå kändes det som det så ofta gör, att man snabbt hittar varandra.

Gemensamt tittade vi på huset i Majorna som jag fantiserade om förra veckan. Det hade varit helt superbra att ha ett Födelsehusets barnmorskemottagning mm där! Hade det inte varit så hopplöst slitet med mögellukt, hade fantasin fått större vingar. Det är inte dags ännu, helt enkelt. Det är inte kul att inse sina begränsningar men det är nödvändigt. Livet måste innehålla annat än råslit!

Nästa stopp blev Järntorget i Göteborg där jag sammanstrålade med Lina som kampanjade för Läkare utan gränser. En mängd högtalare med ljudaffischer stod och spred sitt budskap om nöd i världen. Barnmorskor behövs. Så många kvinnor och barn dör i onödan i den så kallade tredje världen. För snart två år sedan sökte jag med just denna organisation för att jag åter ville ut i världen, och blev även antagen. Familjeskäl gjorde att jag lagt det på is under några år men jag kommer att åka igen, helt klart. Först lite återuppväckt klinisk förlossningserfarenhet och så söker jag ut på nytt!

Det är intressant med patienter och naturligtvis skall aldrig någon känna sig orolig att bli utlämnad här. Det vore förfärligt! Men teman kan jag skriva om. Idag har jag nämligen läst in mig på klimakteriet. Väldigt appropriate när jag nu själv har åldern inne. För egen del har jag tur och märker ingenting. Ännu i allafall. Men en sak slog mig och det är vad jag läste i den amerikanska boken ”Our bodies, our selves” (som är en uppföljare till första utgåvan från 1970-talet skriven av the Boston health community. En grupp feminister i olika åldrar som i sann empowermentanda tog makten över sin hälsa och kvinnlighet genom att lära känna sina kroppar.)

I den nya utgåvan behandlas alla kvinnliga skeden av livet, även så klimakteriet. Man beskriver ”ageism” vilket var nytt för mig som begrepp. Begreppet racism förstår vi alla,men förtryck av människor pga deras ålder är ju, trots att det är välkänt och kännbart i den västerländska kulturen, mig veterligen inte beskrivet som begrepp. Uttrycket åldersracism finns, men det är ju inte riktigt korrekt formulerat. Är ålder en ras?

Ras bland människor finns inte för övrigt och nu måste jag referera till wikipedia:
Förr användes begreppet ras vid indelning av människor utifrån
hudfärg, hårstruktur, kranieform o.s.v. vilket sågs som karaktärer för
att människan bestod av olika raser. Forskning har dock visat att den
genetiska variationen mellan olika folkslag endast utgör en minimal del av den totala genetiska variationen hos
människan. DNA-variationer mellan individer i samma population kan
uppgå till 1,5 procent, medan den statistiska skillnaden mellan
människor i olika världsdelar genomsnittligt är högst 0,1 procent. Som
exempel kan nämnas att människans totala genetiska variation, över hela
jordklotet, är mindre än den genetiska variationen som finns bland de impala antiloper (
Aepyceros melampus) som lever inom Kenyas gränser.Som jämförelse kan också nämnas att människan till 98 % har samma gener som schimpansen, vilket är mer än vad som brukar vara fallet mellan två underarter av samma art.

När man inte längre är bärare av ungdomens skönhet (utan, nota bene: den mogna kvinnans) så kan man känna sig utanför. Vad har vi för kvinnliga förebilder i denna tid av ungdomsdyrkan? De enda kvinnor i min ålder som gör reklam, är väl de som pratar om inkontinensskydd! Inte vet jag, har ingen TV. De grå tinningarnas charm är förbehållet männen, eller har du nånsin hört om en kvinna med grå tinningars charm? Som kvinna är det svårare att få arbete i 50-årsåldern än vad det är för män i samma ålder. Trots livserfarenhet! Som regel är barnen stora och något barnafödande är det inte tal om längre. Det borde ju vara guldläge för arbetsgivare!

Är det för att man skräms av hur kvinnor är i klimakteriet? Det kan såklart vara svårt att hantera sina humörsvägningar, särskilt om man känner sig ledsen och nedstämd. Men jag vet kvinnor som är glada att säkerhetsventilen utlöses veckan före mens. Utrymme för tillbakahållen aggression och så slår man näven i bordet. Kan kännas skönt att få ryta till ibland och rensa luften.

Klimakteriekärring med pillerberoende, är det den gängse bilden? Det hoppas jag verkligen inte! Men att man kan få så kallade vegetativa symtom som blodvallningar och nattliga svettningar, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter, svårt att minnas och humörsvängningar, allt i olika grad och frekvens, är inte ovanligt! Men inte heller sjukt! Mycket kan man hantera på egen hand och när det inte räcker till så finns medicinsk hjälp att få. Särskilt viktigt är det vid sömnrubbningar – sömnen är viktig. Tips ur boken Our bodies our selves: Lägg en kylklamp el liknande under huvudkudden när du går och lägger dig. När du vaknar av att du svettas, kan du vända på kudden och lägga den iskalla sidan av kudden mot kinden. Skönt!

Betänk: begreppet övergångsålder innebär precis vad som antyds – att det är en övergång från en fas i livet till en annan. Dvs dessa besvär är övergående och inte livslånga.

Vill du veta mer om klimakteriet så finns det en informativ sida på Vårdguiden där man t ex kan få följande råd till livs:

  • *klä dig svalt, gärna lager
    på lager och gärna i kläder av naturmaterial.

  • *motion och avslappning har
    visat sig motverka värmevallningar.
  • *maten kan ha betydelse,
    lite östrogen kan du få genom till exempel sojaprodukter, kött,
    alfagroddar samt växter med gröna blad som ärtor, bönor, sallad.
  • *sluta röka eftersom rökning
    innebär nedbrytning av östrogen.
  • *kaffe, te, starka kryddor
    och alkohol kan öka besvären med värmevallningar.
  • *om huden i underlivet blir
    ömtålig, smörj gärna in med fet salva eller oparfymerad olja morgon och
    kväll samt vid behov.
  • *för att undvika urinläckage
    är det viktigt att träna bäckenbotten genom knipövningar.

Mina kommentarer: sojaprodukters förmåga att hjälpa har varit ifrågasatt. Dock har fytoöstrogen (växtöstrogen) inte biverkningar på samma vis som östrogen i tablettform.
Sluta röka kan man ju bara om man redan börjat. Dessutom: är det nikotinet i sig eller själva tobaksröken som avses? Det finns ju många fler skadliga ämnen i tobaksrök än i snus t ex. Om vi nu skall vara ärliga. Därmed inte sagt att det är positivt att snusa när man är i klimakteriet.

Och sjukvårdsrådgivningen kan förtälja dessa råd kring egenvård:

  • *Pröva avslappningsövningar,
    som kan minska besvären med svettningar och värmevallningar.
  • *Undvika tättsittande kläder
    och syntetmaterial. Om man klär sig i många tunna lager kan man lätt ta av
    sig när man känner sig varm.
  • *Dricka mindre kaffe, te och
    alkohol, eftersom de kan förvärra värmevallningar och svettningar.
  • *Inte tvätta underlivet mer
    än en gång om dagen. Då undviker man onödig irritation i redan sköra
    slemhinnor.
  • *Använda oparfymerad badolja
    i stället för tvål när man tvättar underlivet. Man kan stryka på oljan och
    torka av innan man duschar. Skölj inte med tvål och vatten inuti slidan.
  • *Använda glidmedel om man
    besväras av torra slemhinnor vid samlag.
  • *Kissa efter samlag och
    bassängbad för att undvika urinvägsinfektion.

Mina kommentarer: avslappningsövningar av samma typ som man använder vid psykoprofylaxandning vid värkar, kan ge god hjälp. På samma vis som man kan andas sig igenom en värk kan man andas sig igenom en vallningskänsla.
Vad menas med inte tvätta underlivet mer än en gång om dagen? Tvätta med tvål eller skölja med vatten? I Frankrike är det helt normalt med att skölja av sig i en bidé efter toalettbesök och i muslimska länder har man med sig en flaska vatten på toaletten att skölja av underlivet med, eller också finns vatten på plats. Mycket mer miljövänligt än allt papper vi använder här. I ”Our bodies our selves” avråder man från parfymerat toalett papper. Intressant – finns det verkligen sånt? Att de har parfymerade tamponger har jag sett när jag var over there; köpte med mig några hem som souvenirer.

Inkontinensbesvär är ett folkhälsoproblem som drabbar främst kvinnor. Ungefär en femtedel av kvinnorna i genomsnitt, men det varierar i olika åldrar. Man beräknar att ca 500 000 kvinnor är drabbade (och för att inte förringa männens besvär så vill jag meddela att man beräknar att ca 200 000 män också har problem).

I somras vaknade jag en morgon som av en Lidnersk knäpp och plötsligt hade jag klart för mig hur ett inkontinensskydd skulle kunna se ut. Efter diverse pilotstudier på mig själv har jag nu en idébeskrivning klar. För ett par veckor sedan var jag på ALMI och presenterade min idé och blev uppmuntrad att gå vidare med den. Lite mer pilotstudier är gjorda samt photoshoppande. Nu blir det spännande att se vad detta kan resultera i!
…fortsättning följer…



Ungdomsmottagning och jämställdhet

Barnmorskeri Posted on fre, september 05, 2008 22:12:04

Tidsresa åtta år tillbaka…

Idag var jag på min gamla arbetsplats på Ungdomsmottagningen i Alingsås. Så mycket jag har lärt där och när jag tittar tillbaka på den tiden känner jag mig priviligierad som har fått möjlighet att utvecklas i en sådan miljö.

Blog ImageEtt fint gammalt hus från 1908 tror jag. Här har jag många goda minnen.

Blog Image

Mitt gamla arbetsrum. Vilken arbetsmiljö! Det var inte bara lätt att sluta arbeta där, men ibland behöver man nya utmaningar i livet och det har jag fått. Mycket bra det med.

Anledningen till dagens besök var förberedelser inför ett studiebesök från Vitryssland, Minsk närmare bestämt. Svenska Kyrkan har ordnat för en grupp socialpedagoger, dramapedagoger, psykologer och socialarbetare som har startat en mottagning för unga kvinnor 16-20 år.
Gemensamt för de unga kvinnorna är en uppväxt på barnhem och där många sedan hamnar i prostitution, missbruk och oönskade graviditeter. Frågan är då: hur gör man i Sverige när det gäller preventivt arbete?

Hur gjorde man i Sverige för 100 år sedan när barnhem var en realitet även här, där prostitution var straffbart för den som sålde sex, där aborter var illegala och kvinnor som gick till en abortör riskerade att, efter att betalat för sig, bli våldtagna och sedan få aborten gjord. Det var inte bara den som utförde aborten som riskerade straff utan även kvinnan som genomgick en abort. I slutet av 1800-talet kom kvinnor in till Allmänna BB i Stockholm med svåra infektioner efter illegala aborter. En del dog. Vi hade inte antibiotika på den tiden och aseptik var inte lika utbrett som idag. Detta är ruskigt men än ruskigare är att flera av de kvinnor som dog inte ens var gravida! De hade genomgått ”aborten” i tron att de var gravida. Man förstår vilken skam och skuld det måste ha varit för kvinnorna den gången.

Min egen biologiska mormor var en av de kvinnor som blev gravid utan att vara gift, min mamma var ett så kallat oäkta barn (vad är man då – en alien? till skillnad från de s.k. ”äkta” barnen) och blev genast bortadopterad. Nu har det varit tur att mamma kom till en god familj som längtade hett efter ett barn och mamma har fått all den kärlek ett barn kan önska sig men ändå…

Jämställdheten har kommit en bra bit på väg om man jämför med för hundra år sedan, men än har vi långt kvar innan kvinnor och män i allmänhet är jämställda. Ta det här med föräldraledighet. Män tar ut 20 % av dagarna. Det är inte bara männens ”fel” utan är ett strukturellt problem där män som tar ut ledighet blir ”straffade” och inte kan klättra på karriärstegen lika fort som andra män. Läs gärna Jämo:s artikel. Typ som kvinnor alltid har blivit. Varför skulle vi annars ligga efter i löneutveckling?

Blog Image

Ovanstående bild är från Epidemiologiskt Centrums skrift Reproduktiv hälsa i ett folkhälsoperspektiv från 2005 och det är ju tydligt vem som är mest hemma varesig det är vanlig barnledighet eller vård av sjukt barn.

Men det handlar också om kvinnorna själva där många inte vill låta mannen få lov att vara hemma. Det vill de själva vara. Vi har en mycket generös föräldraledighet i Sverige och personligen tycker jag att vi skall lagstifta om att dela föräldraledigheten mellan föräldrarna.

Radikalt? Tror inte det. För snart 30 år sedan stod jag med min förstfödde i en bärsele på magen 8 mars, internationella kvinnodagen, och sjöng om jämställdhet och trodde på en bättre värld när sonen skulle bli vuxen. I dagarna får han sitt första barn och han kommer att vara föräldraledig, kanske för att hans pappa var hemma mycket med barnen. Det är så självklart för honom, men enligt ovanstående statistik är det inte något självklart för alla pappor.



Är detta födelsehusets hus?

Barnmorskeri Posted on tor, september 04, 2008 17:26:58

Idag har jag och Bodil varit och tittat på ett hus i Majorna. Det skulle vara helt fantastiskt om vi kunde köpa det i Födelsehusets namn. En plats att ha många verksamheter: barnmorskemottagning, BVC, kursverksamhet som doulautbildning, föräldrautbildning och handledning, ett baby-friendly café, butik med barngrejor, doulaförmedling etc. Rum skulle kunna hyras ut till terapeuter av olika slag. The sky is the limit.

Fantasin får vingar och frågan är: hur realistiskt är detta? Vi behöver flera miljoner att köpa för och ytterligare flera miljoner att renovera för. Dessutom pietetsfullt då huset är Q-märkt. Blog Image
Bodil och jag har också varit på en familjecentral och berättat om kulturtolksdoulaprojektet. Det är Bodil som sökt och fått pengar från VGR för att under ett år driva projektet att utbilda kvinnor med annan etnisk bakgrund att vara doulor för sina landsmaninnor då vi vet att kvinnor med utländsk bakgrund är överrepresenterad när det gäller förlossningskomplikationer. Trots normal graviditet! Det blir tydligt att trygghet är basalt för en födande kvinna.

Jag passade på att göra reklam för Födelsehusets studiecirkel för barnmorskor intresserade av hemförlossningar, se bifogad fil.

På eftermiddagen besökte jag en kvinna jag bistod vid en hemfödsel för ett och ett halvt år sedan. Så roligt att se den lille knatten växa och frodas! Och nyttigt att bolla födelsehusidéer med henne. Den som lever får se…



Nystart

Barnmorskeri Posted on ons, september 03, 2008 20:27:19

Jag? Barnmorska? Nej, jag tror inte det…

För 30 år sedan var jag färdig med min sjuksköterskeutbildning och drömde om att läsa vidare till distriktssköterska. Under utbildningen hade jag gått elev hos Madeleine, kommunsköterska i Göteborg. En helt underbar kvinna. Hon var positiv och ödmjuk när vi var på hembesök hos människor med olika vårdbehov. Det verkade så spännande att få arbeta så.

Jag började min karriär som sjuksköterska i Lycksele på medicin- och kirurgavdelning. Sedan till Växjö på gyn och BB. Att jag hamnade på kvinnokliniken berodde på att jag och maken skulle åka till Zambia som volontärer under några år och då krävdes ett par års erfarenhet. Gärna från kvinnohälsovård. Fortfarande fanns det inget inom mig som lockade till barnmorskeri.

Men åren i Zambia fick mig att ändra inställning. Många kvinnor och barn dog – och dör – av orsaker som går att förebygga och jag brann efter mer kunskap. Väl hemma startade jag utbildningen 1985. Första dagen på skolan slog Evelyn, vår lärare, ut med armarna och sa: Välkommen till barnmorskeutbildningen. Att vara barnmorska är något helt annat än att vara sjuksköterska. Hon fick det att låta som att barnmorska skulle vara ”finare” eller bättre och jag skruvade lite på mig för jag var väldigt stolt och nöjd över min sjuksköterskeidentitet. Jag startade utbildningen med viss misstänksamhet: skall jag nu bara arbeta med kvinnor resten av livet?

Jag vill absolut inte påstå att barnmorskans yrke är varken finare eller bättre än sjuksköterskan. På många vis liknar de ju varandra. Och ändå så helt olika! Yrket är brett och ger många möjligheter och jag har provat de flesta, senast som adjunkt på barnmorskeprogrammet i Borås där jag undervisat sex år. En lycklig tid! Och när jag haft förmånen att ta emot nya barnmorskestudenter har jag berättat historien om Evelyn. Hon hade ju rätt!

Nu är jag tillbaka i yrket igen och om två veckor börjar jag arbeta på förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg. Deltid blir det, sådär fem nätter i månaden för att hålla handen i övning medan jag fortsätter att utveckla min privata mottagning.

Idag var det en barnmorskenyhet på radion. En vän till mig, Marie Berg som är forskare och barnmorska, har tillsammans med barnmorskan Ingrid Carlgren publicerat en artikel om kvinnors behov och önskemål att prata igenom sin förlossning med sin barnmorska efter födseln. Så kallade post-partumsamtal var förr en självklarhet, men med korta vårdtider hinner kvinnorna ofta gå hem innan barnmorskan går på sitt skift igen. När jag handlett barnmorskestudenter runt om i Sverige (barnmorskeutbildningen i Borås går på distans) så berättar de samma sak: post-partumsamtal hinns inte med för det är mycket att göra på avdelningen eller också har kvinnorna hunnit gå hem pga korta vårdtider. Mitt förslag var då att studenterna alltid skulle be kvinnorna som de bistått vid en förlossning, om att få ta deras telefonnummer och ringa upp dem någon vecka efter förlossningen. Mycket få studenter gjorde detta. De kände att de trängde sig på, vad skulle de prata om osv. Men de som faktiskt ringde var väldigt positiva.

Nu har alltså Ingrid Carlgren och Marie Berg visat hur viktigt kvinnorna tycker att det är med att få samtalet med sin barnmorska efter förlossningen.

Dagens uppmaning från mig till alla kollegor blir därför: gör allt du kan för att genomföra samtalet!